Del 6 – 1983-1986


1983-1986

Flyttade in mitt nya rum, mitt första egna rum. Jag hade förstås eget rum i vårt hus och senare i våra olika lägenheter i Iran, men det här var mitt eget. Stooooor skillnad.

Jag fick lära mig laga mat och tvätta. Städa fick jag göra i Iran, pedantiskt. Att städa pedantiskt följde med mig hit, något som jag blev av efter typ 10 år, på gott och ont. Jag minns första gången jag skulle laga mat. Stod länge framför spisen och undrade hur man skulle sätta på just den platta jag skulle använda 🙂 En av tjejerna som stod i köket och snackade, tyckte nog synd om mig och visade vilken man skulle använda. Jag kände mig jävla dum speciellt när jag såg olika prickar och listade snabbt hur jag skulle gå tillväga. Det var så enkelt och jag var så dum 😛

Språket

De första 6 månaderna pratade jag engelska i korridoren, men jag tänkte vad fan sysslar du med, visst är det kul att hålla liv i det språk du kan, men du måste fan lära det svenska, du är fan här för att stanna! Flera av mina kompisar i korridoren var av samma tanke som jag och visserligen tyckte de att det var kul att träna på engelskan, men att jag behöver träna på det hemma med. De ställde gärna upp lärde mig 🙂

Jag pratade redan svenska i skolan och på stan. Det var sällan jag behövde prata engelska. Folk var så snälla och förstående. Jag var ivrig att lära mig och tog aldrig illa upp när någon rättade mig när jag använde fel ord, uttalade fel eller så. Det tog inte lång tid att jag blev bättre på svenska.

Jag fick byta klass efter ett tag, de andra hängde inte med i min takt 😀

HT 83 och VT 84 kom jag in på Cederbladsskolan och började komplettera de ämnen jag var dålig på och på så vis rättade till mina betyg. Jag kom in på HT 84 med, men fick höra att den nivån på matte som jag började läsa inte behövdes för det jag hade tänkt läsa på universitet senare så jag hoppade av. Senare bestämde jag mig att inte gå vidare med studierna på högskolenivå.

 

Invandrarverket och polisen

Jag blev kallad till polisen i Stockholm för intervju. Om jag minns rätt så var det i slutet på februari. Där vägdes och mättes jag och fick träffa den tolken som jag hade träffat i Märsta tidigare. När jag kom till Sverige fick jag räkna fram mitt födelsedatum. I Iran hade jag en födelse datum så var så här: 4:e dagen på sjundemånaden 1342. Alltså 1342-07-04. Så jag gjorde mitt bästa för att räkna fram att det västerländska datumet, 1963-09-23 kom jag fram till. Tolken hade riktigt verktyg (en kalender!) och inte behövde räkna i huvud. Det visade sig att jag var född 1963-09-26! Jag hade räknat fel på 3 dagar!

Då fick de ändra på det och jag fick nya papper om min nya födelsedag. Efter intervjun åkte jag hem och väntade på besked, om jag får stanna eller ej. Jag sökte politiskt asyl.

Alla andra iranier som jag lärde känna under -83 hade fått sina besked, men för mig tog det dryga 8 månader att få ett besked.

Skillnaden var att de var kvar i flyktingförläggningen och fick allt fixade innan de skickades ut. Jag åkte iväg och fixade allt själv. Jag hörde att veckorna efter jag lämnade flyktingslussen i Märsta blev det ändrade regler och ingen fick lämna anläggningen (som jag gjorde).

Hur som helst fick jag ett brev från polisen i Uppsala att jag ska komma dit och hämta mitt pass. Mitt pass? Ska de skicka ut mig? Passet med potatisstämpel?

Väldigt nervös befann jag mig på polishuset för att höra att jag har fått ett svensk pass. Jag hade fått tillstånd att stanna i 1 år. Jag borde ha fått papper från Invandrarverket om det några månader tidigare. Varför har jag inte fått det beskedet är oklar.

Jag minns inte vilken färg passet hade och inte heller vad tillståndet hette. 1 års tillstånd hette något, kan det ha varit Transit? 3 års tillstånd hette Permanent uppehållstillstånd, det är jag säker på! Permanent = 3!

Innan första året hade gått lämnade jag en ansökan till och fick det förlängt med 1 år. Lade ytterligare en ansökan året efter och fick det förlängt med 3 år.

När det hade gått 4,5 år ansökte jag Svensk medborgarskap. När det hade gått 5 år fick jag det och blev svensk medborgare 😀 Samtidigt fick jag veta att jag måste säga upp mitt iranska medborgarskap själv, vilket krävde personlig besök på iransk mark, ambassaden. Aldrig i livet. Man vet aldrig vad de idioterna hittar på, på sin mark. Så än idag har jag dubbla medborgarskap.

 

Försörjning

Jag fick tid på soc. i februari -83. Fick åka till Märsta. Berättade att jag bodde i Uppsala och fick en ny tid i Uppsala efter det.

Jag fick socialbidrag och en engång bidrag för att kunna köpa in grejer till mitt nya hem. Jag fick gå till Åhléns plocka upp varor för max 2500 kr och sedan mötas upp av en socialsekreterare klockan 16 på Åhléns. Jag gick dit, tog en vagn, började packa in det jag tyckte jag behövde, kastrull, stekpanna, vad mer behöver jag? Ja, jag fortsatte och packa grejer och räkna och räkna. Behöver jag en sådan pryl? Behöver jag lakan? Jag har redan den jag fick på flyktingslussen, ja, en till behöver jag nog. Så gick jag hela tiden och plockade i och ur vagnen och räknade.

Klockan 16 möttes jag upp av socialsekreteraren. Fick gå fram till kassan och börja plocka upp. Hon skrev ner varenda grej, vad de hette och vad de kostade. Det bildades lång kö efter mig och jag skämdes som fan 😦 Men jag överlevde det med.

När jag skulle till soc. och var tidig så ville jag inte att folk skulle se att jag skulle till soc., utan gick runt i cirklar innan det var typ 5 minuter kvar, snabbt in i lokalen och uppför trapporna. Det fanns stora fönster på första planen och det låg mittemot Cederbladskolan, korningen Kungsgatan och S:t Olofsgatan. Det var mycket trafik och jag fick skynda mig in fort så att så få som möjligt skulle se mig gå till soc.

Mina glasögon gick sönder. Jag såg ingenting, eller jag, jävligt suddigt. Hade jävla ont i skallen av att inte kunna se. Jag fick låna för att skaffa nya glasögon. Fick ingen hjälp från soc. Samtidigt så vet jag att en kille fick årskortet på badet betalt samma dag som jag gick dit för mina glasögon.

Vår TV blev stulen i korridoren under sommaren, bl.a. TV:n hyrde vi från Allradio och vi var tvungna att pröjsa för det, samt köpa någon billig som ersättning. Alla i korridoren skrev under ett brev och intygade att jag behövde hosta upp 700 kr för min del. Fick inte det ersatt och jag fick låna av andra.

När jag började plugga så fick jag studielån och senare fick jag mitt första jobb och efter det har jag inte behövt gå till soc. 😀 Jävligt skönt för jag skämdes så jävla mycket för det och hade ångest varenda gång jag behövde gå dit.

Gick till soc. januari – augusti -83.

Jag vet inte riktigt varför, men studielånet fick jag av arbetsförmedlingen! Jag fick betala tillbaka det när jag började jobba. Var det för att jag flykting som jag fick gå till arbetsförmedlingen och inte CSN? Jag vet inte. Har inte tänkt på det förrän nu faktiskt!

 

Första jobbet

Sommaren -84 närmade sig och jag ville ha ett jobb. Jag skulle bli klar med plugget. Vad kan jag göra? Inget. Vad har jag för utbildning? Ingen. Vad jobbade mina vänner i korridoren? Flera städade på Ackis. Ja. Så får det bli.

Gick till Arbetsförmedlingen och väntade på min tur. När jag träffade en handläggare så berättade jag lite om mig och min situation.

· Men vad vill du bli?

· Vad vill du jobba med egentligen?

· Jag vill jobba med datorer sa jag.

· Ja, du är på fel våning nu, men jag kan hjälpa dig när du ändå är här. Men vänta ett tag jag såg en annons häromdagen.

Han sprang ut och hämtade annonsen. Läste lite högt och undrade om det skulle vara något. En projektanställning på 3 månader för ett jobb som stansare. Arbetsförmedlingen kunde dessutom betala 50 % av lönen.

Han ringde dit.

· Hej, jag har en kille här hos mig, en iranier. Ja, han är bra på svenska. Fredag? Kan du på fredag?

· Ja.

· Och då kommer han dit på fredag.

Fick adressen och telefonnumret och jag gick dit på fredag.

Företaget var importör och återförsäljare för reservdelar till gräsklippare, cykelväxlar, snöskotrar, … De hade nyligen skaffat en dator och ett system som hette General. Tanken var att mata in 10 000-tals artiklar i systemet. Var jag intresserad? Ja!

Just nu är det ingen som kan något med datorer förutom ekonomen, men hon kan inte den här delen. Har du möjlighet att komma hit på lördag och träffa datorförsäljaren? Ja, visst kan jag det!

Så då var där igen på lördag morgon. Försäljaren, grannen till vd:n (!) var där och berättade och visade hur jag kom in i systemet. Sedan ska artikelnummer, artikelnamn, kategori och antal matas in.

VD:n tog fram ett kort och jag började skriva. Få se här hade vi A och sååååååå där var det R, … Jag kunde ju inte skriva på maskin och fick leta efter bokstäverna som satt i så konstig ordning! Jag fyllde i alla uppgifterna och det visade sig att VD:n hade tagit tid på mig. Hur lång tid det tog för mig att mata in ett kort och sedan räknade han snabbt och högt och kom fram till 3 månader. Jag men då så då hade jag tänkt rätt sa han. Jobbet var mitt om jag var intresserad. Jag var intresserad. Jag fick försäljarens kort och en tjock pärm, manualen, på hur systemet funkade.

Jag åkte hem och tänkte, vad fan var det jag skulle göra?! Vännerna i korridoren frågade samma sak och jag sa att jag inte mindes 😦

Jag satt och gick igenom manualen tills jag kände igen bilderna. Då visste hur jag skulle ta mig dit. När datorn startas trycker jag på 1, sedan 7, och sedan 7. Sedan var det bara att mata in uppgifterna!

Jag gjorde jobbet på 1,5 månad då jag lärde mig skriva!

Jag skrev ut listan, det gjordes inventering och det var mycket fel i korten, så de rättades till och jag fick rätta till i systemet. Fick gå igenom dessa kort 3 gånger totalt.

Jag fick ta kontakt med leverantören av General i Göteborg och rätta till programmet när jag hittade ett fel och de skickade snabbt en diskett (en skit stor sådan) och korrigerade programmet. Vi fick priserna till varorna från Tyskland och vi fick gå igenom listorna och korrigera. Generalen blev uppgraderad och priserna kunde översättas till kronor.

Jag fick förlängd anställning till ett år (6 månader i taget i projektform, då behövde företaget betala bara 50 % av min lön!). Jag fick gå in i flera moduler och fixa och dona. Jag blev anställd sedan på halvtid i 6 månader för att lära de anställda systemet. Ingen av dem ville att jag skulle sluta, men blev tvungna att sitta en halv timme per dag vardera för att lära sig systemet. Alla, från VD till de på golvet fick en tid att sitta med mig.

I slutet på anställningen skickades en av sekreterarna och en av försäljarna på 2 dagars kurs i Stockholm för att lära sig systemet och kunna ersätta mig, kunskapsmässigt. När de kom tillbaka sa de att de inte hade lärt sig något nytt! Jag blev så glad och så stolt 😀

 

4 reaktioner på ”Del 6 – 1983-1986

  1. Hej! Vilken spännande och berörande läsning! Det började med att jag skulle googla på Rörken och se hur banan såg ut, och så hamnade jag på din sida. Tack för att du har delat med dig en bit av din livs historia. Med vänlig hälsning, Viktoria

    • Tack Viktoria!
      Ja, det är bara de första hundra åren som är svårast har jag hört 😉

      Hoppas du trivs på Rörken, det gjorde jag 🙂 Hälsa gärna från mig och vi kanske ses på Rörken när jag kommer till Uppsala!

      Med vänlig hälsning, Fari

  2. Hej Fari

    Hamnade på din sida efter att ha Googlat efter Jofarma MC byxor (J-Pants).
    Mina gamla byxor börjar bli lite tajta. 🙂
    Läste hela din historia om flykten från Iran och din första tid i Sverige, spännande och gripande läsning.
    Men, det låter som det gått bra för dig i Sverige.
    Sjysst mc du har…själv kör jag en Honda CBF1000.
    //Johan

    • Hej Johan,
      Tack för din kommentar!
      Jo, jag har haft tur att klara mig hit och det har gått väldigt bra för mig 🙂

      Jag är nöjd med min J-Pants, trots att det inte finns bälte på den. Det hade varit bättre med bälte tycker jag 🙂
      Rätt så nöjd med min nuvarande mc, trots allt!
      Honda är bra grejer. Min första var CBF600SA.

      Ses på vägarna!
      //Fari

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s